Kriget i Kattegatt 1939 - 1945.
En artikelserie i sju delar.
Del 2: 1940
Den 17 januari avfyrade den brittiska ubåten HMS Tribune sex torpeder kl 0250 mot en förmodad tysk ubåt nordost om Skagen. Kl 0253 avfyrade man ytterligare två torpeder men ingen tysk ubåt noterades i området.
Den 21 mars sänkte den brittiska ubåten HMS Ursula transportfartyget Heddernheim med en torped i Kattegatt. Fartyget var vid tillfället på väg från Norge till Tyskland med malm.
Krigsorientering i Hallandsposten: Torpeder.
Kl 13 den 2 april lämnade den brittiska ubåten HMS Sunfish Harwich i England för att patrullera i Kattegatt.
Den 3 april kl 1412 passerade ett tyskt bombplan över Getterön i Varberg på 300 m höjd. Planet besköts från svenskt håll och vek av norrut mot Bua varpå det fortsatte ut till havs kl 1440. Troligen hade planets besättning orienterat fel i den dåliga sikt som rådde vid händelsen.
Den 7 april beordrades brittiska och franska ubåtar att inta positioner i Kattegatt och Skagerrack för att förhindra tyska motaktioner under Operation Wilfred, vilket var en brittisk operation med syfte att försvåra tyskarnas transport av järnmalm från Norge genom att minera farvattnen. Mineringarna genomfördes i gryningen den 8 april och man fick operera ostört och efter en timme hade man lagt ut samtliga minor. I operationen patrullerade 19 brittiska och franska ubåtar i Kattegatt och Skagerack innan den avbröts två dagar senare till följd av att tyskarna invaderat Norge den 9 april. De engelska och franska mineringar sågs som en stor kränkning mot den norska neutraliteten. Efter att den tyska invasionen av Norge påbörjats den 9 april fortsatte de brittiska ubåtarna vara aktiva i Kattegatt och Skagerrack fram till den 1 maj för att störa tyska fartyg på deras väg till och från Norge.
Den norska neutraliteten kränktes. 
De brittiska mineringarna som de visades i Hallandsposten.
Den 9 april iscensatte tyskarna Operation Weserübung, invasionen av Danmark och Norge.
Syftet med operationen var att få kontroll över hamnarna längs Norges kust, bla för att säkra de för krigsindustrin viktiga järnmalmstransporterna från Kiruna som skeppades ut från Narvik och vidare ner till Tyskland förbi Danmark. En annan orsak till invasionen av Norge var att tyskarna ville öka sitt område som man kunde anfalla Storbritannien från och bevaka farlederna mot Murmansk i Ryssland. Under förberedelserna inför invasionen passerade många fartyg med trupper, krigsmateriel, bränsle och förnödenheter genom Kattegatt på sin väg mot Norge. Efter invasionen fortsatte dessa transporter till och från Norge genom Kattegatt.
Invasionen av Norge kom inte som en överraskning för britterna som långt tidigare hade vetat om att tyskarna gjort om handelsfartyg till trupptransportfartyg och att en mängd tyska fartyg samlats i hamnar i Östersjön och i Elbes mynning. Dock visste man inte att det var just Norge som tyskarna tänkt invadera. Efter invasionen av Norge poängterade Storbritanniens dåvarande premiärminister Churchill att brittiska ubåtar redan sänkt flera tyska trupp och materielfartyg och försäkrade vidare att snart skulle alla tyska fartyg i Kattegatt och Skagerack sänkas. Tyskarna hade tidigare kunnat röra sig fritt inom Norges och Sveriges territorialvatten pga ländernas neutralitet. Churchill påpekade att denna norska korridor inte längre existerade efter tyskarnas invasion. Att se på när järnmalm ostört fraktades ner till Tyskland för att bli granater mot England och Frankrike accepterades inte och dessutom visste man att tyskarna använt sig av malmfartyg för att sända trupper till Norge.
Churchills försäkran.
Den 10 april sänktes trupptransportfartygen Friedenauoch Wigbert tillsammans med ett av deras konvojs säkfartyg, V-1507, av den brittiska ubåten HMS Triton. Konvojen, Seetransportstaffel 2, hade lämnat Polen två dagar tidigare för att gå till Oslo med trupper, hästar, fordon och annan materiel.
Friedenau sjunker.
Wigbert sjunker. 
Många togs upp av Hamm. 
Ombord Hamm. 
Den brittiska ubåten HMS Triton.
Samma dag som Friedenau, Wigbert och V-1507 torpederades sänktes även de tyska transportfartygen Amasisoch Antares som hade lämnat Stettin på natten tre dagar tidigare tillsammans med konvojen Seetransportstaffel 1 för att gå till Oslo med krigsmateriel. De båda fartygen sänktes av den brittiska ubåten HMS Sunfish, som sedan den 9 april legat och väntat vid Måseskär sedan man fått info om konvojen som var på väg norrut genom Kattegatt.
Två tyska transortfartyg sänktes. 
Hela natten pågick strider till havs utanför västkusten. 
Till vänster ses den brittiska ubåten HMS Sunfish.
Den 11 april torpederades och sänktes det tyska trupptransportfartygetAugust Leonhardtsydöst om Anholt av den brittiska ubåten HMS Sealion.
Den brittiska ubåten HMS Sealion.
På natten den 13 april upptäckte den brittiska ubåten HMS Sunfish, som tre dagar tidigare sänkt Amasis och Antares, det tyska ångfartyget Schurbeck då man låg och lyssnade efter aktivitet på botten av Käringfjorden. Transportfartyget Schurbeck var vid tillfället på väg söderut och under natten skadades det tyska fartyget svårt av en torped från Sunfish men tyskarna reparerade senare fartyget och döpte om det till Sperrbrecher 18. I mitten av mars 1945 bombades fartyget av brittiskt flyg då det låg vid kaj i Hamburg och skadades då mycket svårt. Senare beslagstogs det av britterna då kriget var över och var i deras ägo fram till 1949.
Den 13 april lade den brittiska ubåten HMS Narwhal ut 50 minor utanför Fredrikshamn. I Hallandsposten rapporterades att Kattegatt minerats men att mineringarna inte berörde svenskt territorialvatten. Syftet med de brittiska mineringarna var att malmvägen till Tyskland skulle stoppas. Från den svenska kusten lämnade man en 20 sjömil bred öppning för den neutrala sjöfarten.
Utanför Käringön hördes vid middagstid den 13 april kraftiga detonationer. Ett tyskt trupptansportfartyg med kraftig slagsida sågs nära ön. Fartyget, som inte kunde ta sig fram med hjälp av egen maskin, bogserades av tyska minsvepare. Ortsbor erbjöd sin hjälp men denna avböjdes. Fartyget hade skadats efter ett flyganfall och det fanns flera döda och sårade ombord. Vid 14-tiden observerades ett tyskt transportfartyg inne vid Flatholmen. Besättningen meddelade att man gått på en mina. Småbåtar som gick ut till fartyget konstaterade att flera dödade och sårade fanns ombord. Fartyget kunde ej ta sig fram för egen maskin utan tillkallade tyska trålare som bogserade bort fartyget.
Kl 1045 den 14 april nödlandade ett tyskt junkerplan vid Siverbo, två mil norr om Grebbestad. Flygarna, tre man, togs av polisen till Grebbestad. Ett annat plan sågs kl 1230 flyga över Uddevalla varpå flyglarm gavs och befolkningen satte sig i skyddsrum men många stannade även på gatorna för att se vad som var på gång. Luftvärnet varnade planet med flera skott innan det sköts ner. Planet fattade eld och besättningen omkom, förutom en man som fördes till sjukhus. Planet konstaterades vara tyskt. Kl 16 gavs åter flyglarm, som varade i 20 min, men inga plan syntes till.
Den 14 april kl 14 sänktes det tyska trupptransportfartyget Florida med fem torpeder av den brittiska ubåten HMS Snapper. Florida, som var på väg norrut mot Norge, gick i en konvoj tillsammans med tre andra fartyg samt några minsvepare. Vid förlisningen var fartyget lastat med krigsförnödenheter och soldater, varav de flesta följde med fartyget i djupet. Samtidigt sänkte Snapper även de tyska minsveparna M-1701 (S/Fi HM Behrens) på 525 brt och M-1702 (M-1702 (S/Fi Carsten Janssen) på 472 brt med fyra torpeder. De båda minsveparna agerade vid tillfället eskort åt konvojen som Florida gick i. Både M-1701 och M-1702 byggdes på varvet Nordenwerft Köser und Meyer AG Deschimagwerk, Seebeck, Wesermünde i Tyskland 1940 respektive 1938. Måtten var 56 m långa och 8 m breda.
Vid 20-tiden på kvällen samma dag som Florida sänktes torpederade och sänkte den brittiska ubåten HMS Sunfish det tyska transportfartyget Oldenburg med två torpeder. Fem dagar senare, den 19 april, återvände ubåten till Harwich i England.
Den 18 april sänktes det tyska transportfartyget Hammmed en torped från den brittiska ubåten HMS Seawolf när man var på väg från Norge till Tyskland.
Den 21 april gick det tyska transportfartyget S/S Jürgen Fritzen på en mina och sjönk sydväst om Göteborg. Fartyget var på 4465 brt.
På kvällen den 23 april sjönk den tyska minsveparen M-1302 efter att ha blivit torpederad av den brittiska ubåten HMS Tetrarch. I Hallandsposten kunde man vid tidpunkten för händelsen läsa att ett stort sjöslag ägde rum utanför Anholt under kvällen och dova knallar hördes utifrån Kattegatt med jämna mellanrum från bla Halmstad från kl 19 och pågick fram till kl 21. Längre norrut hade ortsbor noterat fartyg ute till havs strax före kl 19 och strax efter främmande flyg som kom söderifrån.
Striderna hördes från Halmstad.
Den 1 maj lade den brittiska ubåten HMS Narwhal ut 50 minor utanför Fredrikshamn och samma dag sjönk det svenska handelsfartyget Haga efter att ha gått på en mina i fältet. Senare under kvällen, vid 20-tiden, upptäckte ubåten en tysk konvoj som var på väg mot Norge och sänkte transportfartyget Buenos Aires med 6 torpeder. Tyskarna försökte att bogsera in fartyget till Fredrikshamn men det misslyckades och tre timmar efter torpederingen sjönk det.
Den 3 maj sjönk den tyska minsveparen M-1102 efter att ha gått på en mina lagd av HMS Narwhal den 1 Maj.
I gryningen den 5 maj lade den brittiska ubåten HMS Seal ut minor utanför Göteborg och Vinga. Strax före kl 9 på morgonen samma dag gick man själv på en mina och skadas svårt. Den skadade ubåten upptäcktes av två tyska flygplan och britterna visade vit flagg. En stund senare anlände tyska fartyg till platsen och besättningsmännen på Seal togs till fånga. Fartyget bogserades av tyskarna in till Fredrikshamn av ubåtsjagaren UJ-128, en före detta trålare vid namn Franken. Time Magazine noterade strax efter händelsen att förödmjukelsen för britterna var enorm. Inte sedan 1815, då HMS Penguin togs av USS Hornet vid Tristan da Cunha, hade ett brittiskt fartyg beslagtagits av främmande makt. I Fredrikshamn genomförde tyskarna en del reparationer av fartyget innan man bogserade ubåten vidare ner till Kiel, dit man anlände den 11 maj. I Kiel byggdes ubåten om för tysk tjänst och var klar den 30 november.
I minfältet HMS Seal lade ut den 5 maj gick fyra fartyg under. På morgonen den 6 maj gick det svenska fiskefartyget Almy tillsammans med hela dess besättning på fyra man till botten. Fartyget bedrev trålfiske då det gick på minan. Även den tyska ångaren Vogesen minsprängdes samma dag. Besättningen på 35 man räddade sig iland på Vinga kl 10 på förmiddagen med hjälp av livbåtar. Två timmar efter smällen flöt fartyget fortfarande. Försök till bärgning gjordes under eftermiddagen men fartyget sjönk strax före kl 16 väster om Hönö. Den 28 maj gick den svenska ångaren Torsten under söder om Vinga. 16 man räddades. Den 5 juni sjönk den danska ångaren Skandia. Fartyget var på 1248 brt.
Almys besättningenomkom då fartyget minsprängdes.
Vogesen sjunker.
Vogesen sjunker.
Almys besättningenomkom då fartyget minsprängdes.
Det svenska fartyget Torsten minsprängdes.
Den 6 maj kraschade ett tyskt Heinkel 59C, med hemmabas i Köpenhamn, i Kattegatt utanför Kullen efter att ha varit på ubåtsjaktsuppdrag i norra Kattegatt. På vägen tillbaks mot Köpenhamn låg dimman tät och kl 0610 misstog besättningen Kullen för nordöstra Själlandskusten. Svenskt kustartilleri öppnade eld och flygplanet träffades i vänstra motorn, propellern samt landningsstället. Till följd av skadorna tvingades besättningen nödlanda i havet. Efter att ha överlevt nödlandningen förstörde besättningen dokument och koder ombord och sjösatte sedan en livflotte och paddlade till Helsingör. Flygplanet bogserades senare in till svenska kusten.
Vraket av det tyska Heinkel 59C efter att det bogserats in till Helsingborg.
Den 2 september torpederade och sänkte den brittiska ubåten HMS Sturgeon det tyska trupptransportfartyget Pionier strax norr om Skagen.