Tuna Hästbergs gruvfält, som är 47 hektar stort, består av Rämpsgruvans, Vattugruvans, Kärrgruvans, Hinsgruvans, samt Strimsgruvans utmål med järnmalmen liggandes i ett stråk i öst-västlig riktning. Nere i marken går stråken i 30-45 graders lutning för att på de djupare nivåerna plana ut.

Redan under medeltiden bröts det malm i Tuna Hästberg men det var inte förrän man moderniserade brytningen i början på 1900-talet och kommunikationerna förbättrades runt omkring brytningen för att frakta iväg malmen som man kunde bedriva en betydande gruvbrytning i området.

Länge var 120 m-nivån i gruvan den lägsta nivån då man inte ansåg det vara lönsamt att gå djupare pga lägre andel järn i malmen. Trots detta begav man sig djupare ner i berget med förhoppning att hitta mer järnrik malm vilket man också gjorde och gruvan utvidgades ner till 360 m. Diamantborrning ner till 590 m har genomförts och visar på att det är sannolikt att det finns mycket järnrik malm kvar att bryta ner i och med att Domnarvets Järnverks hytta, som var den ende mottagaren av malmen från Tuna Hästberg, lade ner sin verksamhet för att övergå till framställning av specialstål lades gruvverksamheten i Tuna Hästberg ner den 30 juni 1968.

Idag är alla dagöppningar inhägnade för att hindra att folk och djur trillar i hålen i marken. Berget är förhållandevis stabilt och några större ras har inte förekommit och pga bergets hållfasthet och att schakt och orter på samtliga nivåer i gruvan befanns i gott skick vid nedläggningen tyder på att platsen är förhållandevis säker ur rassynpunkt.

Det finns flera ingångar som man kan nyttja för att komma in i gruvan men genom personschaktet som är ca 5 m brett och 3 m högt och går ned en lutning på ca 45 grader ner i berget går det ganska lätt att ta sig ner i gruvan. Gruvan är torr ner till nivån på 80 m. Vattentytan börjar sedan på ca 85 m och det finns massor med ställen man kan utgå från då man gör sina dyk. Sikten i vattnet är mycket klar och det finns mycket saker att kika på.