På morgonen den 2 oktober 1958 kunde man läsa i Barometern att två personer omkommit sedan en 30 ton tung grävmaskin sjunkit utanför Bergkvara kvällen innan.

De omkomna var två kommunalarbetare från Kalmar stad: grävmaskinisten Torsten Olsson och förmannen Hilding Petersson, båda i femtioårsåldern.

Vid olyckstillfället befann sig de båda männen i grävmaskinens förarhytt medan den transporterades på en pråm som bogserades av M/S Djurön. Grävmaskinen byggdes vid Kalmar varv 1938 och hade en 12 meter lång arm. Den hade lånats ut av Kalmar hamn till Skånska Cementgjuteriet, som utförde hamnarbeten i Bergkvara.

M/S Djurön I var ett stålfartyg byggt i Göteborg 1915. Hon var ursprungligen konstruerad för spannmålstrafik och hade genom åren utfört hundratals bogseringar av spannmålspråmar längs ostkusten. Befälhavaren Fredriksson hade stor erfarenhet av denna typ av transporter.

Olyckan utanför Garpens fyr

Olyckan inträffade vid 19-tiden den 1 oktober när Djurön och släpet befann sig strax utanför Garpens fyr.

Djurön var egentligen på väg mot Karlshamn men hade tagit på sig bogseringen som en extrauppgift eftersom man ändå skulle passera Bergkvara. För detta skulle man få 250 kr.

Vid olyckstillfället blåste en sydostlig vind på 10–12 m/s. Sannolikt var det den osurrade grävmaskinen som försköts på pråmen. Vittnen på Garpens fyr såg pråmen kränga till. Därefter försvann lanternorna under vattnet när pråmen slog runt och grävmaskinen gick till botten.

Från Garpens fyr gick lotsbåten ut för att söka efter de två försvunna männen. Trots en intensiv sökinsats hittade man ingenting. Den kapsejsade pråmen bogserades därefter in till Bergkvara hamn där Djurön låg förtöjd.

Efter att kapten Fredriksson och hans kollega tagits till distriktssköterskan och fått lugnande på grund av chocken berättade han att han sett den upplysta förarhytten på grävmaskinen försvinna ner i djupet. Kaptenen var osäker på om de båda männen i pråmen uppehöll sig i grävmaskinens hytt. De hade tidigare setts gå in i hytten, men det kan ha varit enbart för att dricka kaffe ur sina termosflaskor.

Sökandet efter de omkomna

Karlskrona brandkår larmades direkt efter olyckan och skickade upp ett par dykare för att söka efter de båda försvunna männen. Sökningarna fortsatte även dagen därpå, men utan resultat.

Dagen efter olyckan kunde lotsarna från Bergkvara fastställa den sjunkna grävmaskinens position, cirka en sjömil utanför Garpens fyr. Skånska Cement AB, som hade hyrt grävmaskinen och var entreprenör för arbetena i Bergkvara hamn, skickade därefter ut tungdykare som gick ned till grävmaskinen för att söka efter de omkomna. Dykarna kunde konstatera att grävmaskinen låg på sidan. Den övre dörren var öppen men man kunde inte finna någon. I manöverhytten låg endast en portfölj.

Utifrån rådande vind- och strömförhållanden bedömdes de omkomna ha drivit in mot Smålandskusten, någonstans mellan Djursvik och Värnanäs eller till omkringliggande öar.

Två veckor senare hittades Torsten Olsson av bröderna Ove och Roy Nilsson, söner till fiskaren Artur Nilsson i Djursvik, när de var ute på sträckfågeljakt. De hittade den omkomne 47-åringen flytande cirka fyra kilometer öster om Djursvik och förde honom in till land. Landsfiskal Palmgren i Torsås underrättades och var kort därefter på plats tillsammans med polis från Söderåkra. En representant från Torsten Olssons arbetsplats i Kalmar kom också till Djursvik och kunde identifiera honom. Därefter fördes han till Kalmar.

Sjöförhör

Sjöförhör hölls onsdagen den 15 oktober 1958, men där framkom ingenting som inte redan var känt. Det konstaterades att man fortfarande inte visste om grävmaskinen hade varit fastsatt på det sätt den brukade när den transporterades på pråm, med stämp (stöttor) mot pråmens sidor. Om den hade varit fastsatt måste det i så fall ha skett under resans gång, eftersom maskinen inte var säkrad när den lämnade Långviken i Kalmar.

Vad orsakade haveriet?

Under utredning kring olyckan som blev klar 1960 konstaterades att pråmen, som byggdes vid Kalmar varv 1938, inte var sjövärdigt för färd i kustfart då fartygets däck inte var försett med luckarm och däcksöppningen inte kunde stängas. När pråmen under färden fick sjön mot sig stänkte vatten in och försämrade stabiliteten. Lasten, den 30 ton tunga grävmaskinen, försköts och pråmen kantrade. Grävmaskinen gick därefter till botten.

Grävmaskinen blev kvar på botten

Den 29 oktober 1958 skrev Barometern att det fortfarande inte var bestämt om grävmaskinen skulle bärgas. Tidningen konstaterade samtidigt att kostnaderna sannolikt skulle bli så höga att en bärgning inte skulle löna sig. Nu vet vi att bärgningen aldrig blev av.

Nästan sjuttio år senare ligger grävmaskinen fortfarande kvar på botten utanför Garpens fyr. Den blev aldrig bärgad och utgör i dag ett ovanligt välbevarat tidsdokument över en olycka som kostade två människor livet. På havsbotten finns fortfarande spåren kvar efter den dramatiska höstkvällen i oktober 1958.