I mitten av 1750-talet upptäcktes malmfyndigheter av koppar på platsen där Fredriksbergs gruvor nu ligger, ca 5 mil norr om Växjö. Förutom koppar så fann man även svavelkis innehållande 0,185 % silver och 0,006 % guld vilket gjorde att koppar från platsen ansågs ha en hög kvalitet. Platsen mutades in 1763–1764 och 1765 påbörjades gruvdriften. Från början bestod denna av sex lokala arbetare men inte hade så stor kunskap om gruvdrift men 1768 anställdes bla fyra erfarna gruvarbetare från Falun samt två tyskar från Sachsen som var experter på ortarbeten. Den totala arbetsstyrkan var då 30 pers.

Malmen som bröts transporterades för upparbetning till Eksjöhovgård, några mil nordväst om gruvan. Eksjöhovgårdsbolaget ägde, förutom Fredriksbergs gruvor, även del i Ingmälånga järngruva, Hökhult, Kleva och Nackerström. Den viktigaste gruvan i området var dock Fredriksberg.

Fredriksbergs gruvor består av Borrbänksgruvan, Långgruvan, Lagggruvan (Lagg-gruvan) samt Mossgruvan. Mossgruvan, som anlades sist bland dessa, ligger i Björcke mosse på Fredriksbergsfältet.

För att lättare få upp malmen ur gruvorna byggdes i början på 1770-talet en hästvind. Ett pumpverk, malm och kolbodar, smedja, stall, gruvstuga för arbetsfolk och bostad för bokhållare byggdes också på platsen.

Vad gäller förtjänsten på gruvdriften i området var den inte särskilt stor. Pga att det var omständigt att få upp malmen ur gruvorna och kostnaderna för transport till hyttan för upparbetning och problem med att länspumpa gruvorna var de goda året man i början på 1800-talet lade ner verksamheten.

1857 återupptogs driften, dock endast i Mossgruvan. Denna gruva är 40 lång och 15 m bred i ytan. Djupet var 1864 60 m (men sägs nu vara 120 m). Vid denna tidpunkt utökades även driften med tre nya orter, Sparre, Westermot samt Ekenstam orter. Sparve utvidgades så småningom från en ort till ett större rum beläget i den nordvästra delen av Mossgruvan. Det går även en 25 m lång ort som slutar i ett bredare utrymme och led genomslags västerut till Lagggruvan. Det tidigare problemet med att hålla gruvorna läns på vatten var nu ordnat då istället för hästar en vedeldad ångmaskin på 10 hk nyttjades för att effektivisera uppfordring av berg och vatten ur gruvan. Dessa hk räckte gott för att hålla Mossgruvan läns på vatten, vilket endast krävde att knappt 6 m3 länsades i timmen.

1862 arbetade 12 man i två skift i gruvan men brist på kapital gjorde att brytningen snabbt lades ner igen. 1903 gjordes ett nytt försök och 1917–1918 gjorde man ett sista desperat försök att återuppta driften men gavs upp. Av den totala mängd malm som tagits upp ur gruvorna beräknas ca 17 % varit malm och denna i sin tur har innehållit ca 2–4 % koppar.