Skip to content

Dykåret 2009

Året började med att vi genomförde service och kontroll på alla delar i dykutrustningen så allt blev klart i tid inför den stundande vrakdyksäsongen. Bla sågs 1a-steg, 2a-steg och flaskkranar över.

Var sak har sin plats.
Var sak har sin plats.
Delar till 1a-steg redo för ul-tvätt.
Delar till 1a-steg redo för ul-tvätt.
En del av alla saker som servats.
En del av alla saker som servats.

Efter service av reggar och flaskor hade det blivit dags för den årliga översynen av båten. Det är ju en del av dykningen och som allt annat gäller det att allt är toppskick när säsongen startar. Att ha båt har både sina för- och nackdelar. Visst kräver det lite arbete och pengar men när det är färdigt och säsongen startar så är fördelarna så mycket större då man själva kan styra sina utfärder.

Stefan.
Stefan.
Thomas.
Thomas.
Erik.
Erik.
Dykbåten klar för utfärder.
Dykbåten klar för utfärder.

I slutet av februari var det dags för dyk igen efter ett kort vinteruppehåll. Tidigt på morgonen med några minusgrader samlades vi i Träslövsläge. Isen låg tunn i hamnen men det stilla vädret gjorde att det även frös en bit ut till havs. Vi var på väg ut för att dyka på S/S Capitaine Louis Malbert. Ett vrak vi länge velat besöka. Det stora lastfartyget som är omkring 100m långt och ligger på barbordsida på ett djup av 53m. Väl framme på positionen körde vi över vraket några gånger och fick en god uppfattning av vilket som är för och akter. Vi ankrade upp båten midskeps. Vi inriktade vårt dyk på överbyggnaden. Ventiler och fönsterrutor är kvar och allt upplevs stort och välbevarat på vraket. Dyket avslutades med en temperatur av 1ºC från 6m och upp till ytan.

Vi genoförde även ett andra dyk på ett mera okänt vrak. På ekolodet gav det inte mycket utslag men väl på botten visade det sig att vi hade bedömt ekot rätt. Resterna av ett trävrak med last fanns kvar.

Dagen avslutade vi med att köra över ytterligare några mer okända vradpositioner. Lyckan var med oss och vi fann vad vi sökte. Djupt men intressant till senare i år.

Is i hamnen tidigt på morgonen i Träslövsläge.
Is i hamnen tidigt på morgonen i Träslövsläge.
Förberedelser med båten.
Förberedelser med båten.
Erik och Björn.
Erik och Björn.
Thomas.
Thomas.

Årets andra utfärd utgick från hamnen i Bua i mitten av mars till Erling Lindøe. Vädret var bättre än vad prognosen hade förutspått så i svag sjö gick det snabbt att komma ut till vraket. Efter att vrakbilden tornat upp sig på ekolodet var det bara att slänga i ankaret och det satt på första försöket. Erling Lindöe var ett norskt fraktfartyg som byggdes 1917 och mätte 72 x 11m. Den 11 augusti 1944 var man på väg från Norge till Tyskland med en last av kisel då man utanför Nidingen gick på en mina och sjönk mycket snabbt. 19 av de 25 ombord omkom. Minan träffade i fören och där är det delvis mycket raserat men i övrigt finns det många detaljer att se och ställen att simma in i då vraket står kölrätt på 46m.
Efter att snabbt kommit iordning så påbörjades nedstigningen och förväntningarna var höga då det brukar vara bra sikt på våren. Det stämde bra och skylighten på 36m blev utan lampsken synlig vid ca 27-28m. Även nere på vraket var sikten bra hela vägen från 36-46m och endast en svag ström var märkbar. Temperaturen var 5 grader på botten för att minska till 2 vid 6m och uppåt.

Ankaret satte sig på första försöket.
Ankaret satte sig på första försöket.
Thomas njuter av vårvädret.
Thomas njuter av vårvädret.
Ankarkätting i den minsprängda delen.
Ankarkätting i den minsprängda delen.
Reservratten i aktern.
Reservratten i aktern.
Erik på ett av deco-stoppen.
Erik på ett av deco-stoppen.
Delar av ångmaskinen.
Delar av ångmaskinen.
Trappa inne i maskinrummet.
Trappa inne i maskinrummet.
Maskindelar.
Maskindelar.

Väderprognoserna skiftade flera gånger inför helgen men då helheten ändå visade på bra väder i slutet av mars bestämde vi oss för att åka ut på vraket av en tysk landstigningsbåt från andra världskriget. Vi är inte helt på det klara med exakt vilket fartyg det är men mycket tyder på att det är en av de landstigningsbåtar som sänktes i slutet av andra världskriget av brittiskt flyg. På vraket återfinns en hel del reservdelar till torpeder och i aktern syns propellrarna tydligt. Sikten var mycket bra och redan från 15 m djup såg vi vraket där det ligger på 28 m på den ljusa sandbotten.

Björn riggar utrustningen.
Björn riggar utrustningen.
Reservdelar till torpeder.
Reservdelar till torpeder.
Reservdelar till torpeder.
Reservdelar till torpeder.
Reservdelar till torpeder.
Reservdelar till torpeder.
Styrbords propeller.
Styrbords propeller.
Stefan i ytan efter dyket.
Stefan i ytan efter dyket.
Erik efter dyket.
Erik efter dyket.

Sista dagen på påskhelgen, i mitten av april, var avsedd för dykning och prognosen såg bra ut. Tyvärr stämde den inte mot verkligheten och grundplanen fick ändras så vi ankrade istället upp på S/S Walkyre.  Walkyre var ett tyskt lastfartyg med måtten 55x8m. Det byggdes 1882 men när det den 17:e november 1885 var på väg till Tyskland med en last av timmer kolliderade det med ett brittiskt fartyg. Idag vilar det kölrätt på 36m och förutom att fören är förstörd av kollisionen och överbyggnaderna är sönderfallna så finns det mycket att se. Metallföremål, fina träblock och taljor. Vi kom ner på styrbord sida strax akter om det område som fördärvats vid kollisionen. Då sikten inte var den bästa och det förekommer mycket trålgarn och fiskelinor så valde vi att lägga oss uppe på vraket och först simma till aktern. På vägen dit tog vi en snabbkoll i ett av lastutrymmena vi passerade.  När det var avklarat så simmade vi mot resterna av fören men där var sikten sämre så vi använde istället de sista minuterna till att studera området kring ångmaskinen. Sikten var ca 3m och en svag ström svepte över vraket från babord till styrbord. Nere på djupet var det 5 grader och på 6m-stoppet var det 6 grader varmt.

Ytintervallet användes till att transportera oss till vraket efter Kolbjörn. Det var en pontonkran som den 14:e februari 1968 sjönk under bogsering av bogserbåten Hilmer på väg från Göteborg till Landskrona. Ligger idag upp och ner på 24m på hård ljus botten. Propeller och roder syns tydligt och även kranen som pekar ut från styrbord sida. Tittar man in under skrovet så skymtar man diverse vinschar och skylighten.

I mitten av maj blev det en tidig morgon för att utgå från Träslövsläge. Fem distans utanför kusten väntade vårt mål för dagens dyk. Lastfartyget M/S G.O. på 300brt och en längd på 48m. Lastad med råg sjönk M/S G.O. den 25:e november 1959 då man var på väg från Bandholm till Oslo fick man förskjutning i lasten och kantrade. Besättningen lyckades ta sig in till Varberg. Idag vilar hon på ett dykdjup mellan 42-48m. Vraket står kölrätt och är ett trevligt litet vrak med penetrerings möjligheter och lite detaljer att beskåda.

Vi kom ner på överbyggnaden. och simmade vidare mot aktern, nere vid bottnen ser man rodret och halva propellern resten har sjunkt ner i dyn. I fören ser man tydligt ankarkättingen och det finns möjligheter att ta sig ner under däck. Överbyggnaden är välbevarad och lätt att utforska.  Under vårt dyk hade vi god sikt, men lite strömt både på vraket och uppstigningen.

I slutet på maj blåste det lite men vindriktningen gjorde att det var möjligt för oss att sticka ut till M/S Robert Müller för två bra dyk.

Detta är vraket efter ett tyskt lastfartyg som under en färd från Norge till Danmark den 22:e mars 1945 gick på en mina och sjönk utanför Nidingen.  Nio personer omkom men 15 lyckades rädda sig iland. Idag vilar det kölrätt på 45m djup med de grundaste delarna på 36m.

Det finns mycket att se på både in och utsidan och då det bara är 69m långt så har man gått om tid för hela vraket. Ventiler, maskinrum, ankare i fören och penetrering av lastutrymme och resterna av överbyggnaderna.

I början på juni åkte vi ut från Falkenbergs hamn. Det tog endast 30 min, räknat från hamnen, tills vi hade ankrat upp på Holstentor. Holstentor byggdes 1905 och gjorde sin sista segling 1945. Under sista resan fick fartyget kraftig slagsida och tog in vatten. Besättningen räddade sig i livbåtarna och tog sig iland vid Glommen.

Idag står fartyget kölrätt. På fartyget finns stora balar av pappersmassa fortfarande kvar. Vraket är mycket spännande och med goda penetrerings möjligheter. Man kan bla simma in i maskinrummet.
Vårt dyk började i aktern. I aktern kan man tydligt se porpellerbladen. Därefter simmade vi föröver och passerade både lastrum, överbyggnaden, skylight, maskinrum mm. I fören hänger båda ankarna majestätiskt på utsidan.I början på juni åkte vi ut från Falkenbergs hamn. Det tog endast 30 min, räknat från hamnen, tills vi hade ankrat upp på Holstentor. Holstentor byggdes 1905 och gjorde sin sista segling 1945. Under sista resan fick fartyget kraftig slagsida och tog in vatten. Besättningen räddade sig i livbåtarna och tog sig iland vid Glommen.

Idag står fartyget kölrätt. På fartyget finns stora balar av pappersmassa fortfarande kvar. Vraket är mycket spännande och med goda penetrerings möjligheter. Man kan bla simma in i maskinrummet.
Vårt dyk började i aktern. I aktern kan man tydligt se porpellerbladen. Därefter simmade vi föröver och passerade både lastrum, överbyggnaden, skylight, maskinrum mm. I fören hänger båda ankarna majestätiskt på utsidan.

I slutet på juni genomförde vi dykningar på Friedenau och filmade på vraket. Ett vrak att helt klart återvända till.

I början på juli återvände vi till Holstentor för kompletterande dyk och i slutet av juli dök vi på Dania.

I början på augusti åkte vi ut till den tyska minutläggaren Ostmark som sänktes av bombflyg 21:a april 1945. Fartyget var 103*14m och ca 3000brt, vilar idag på 43m djup med lätt slagsida mot styrbord. Man möter vraket på 31m och på den nivån finns det många intressanta saker att som granatlådor, dimsyrebehållare, två skylights och resterna efter där skorstenen stod.

I aktern kan man se kanonen och minrälsen. Man kan följa minrälsen in på både styrbord och babords sida. Dock har övre däck och diverse plåtar börjat rasa samman så framkomligheten där kan vara begränsad. 

Ankaret satt vid den aktre skylighten och dyket inleddes med att vi simmade akteröver för att kolla in ammunitionsförrådet. Därefter vände vi dyket och följde övre däck föröver tills vi kom till de tråldraperade resterna av fören, där man kan se de stora skadorna som bombplanen orsakade när de fick in en fullträff i det förliga ammunitionsförrådet. På andra dyket lämnades kameran uppe i båten och vi ägnade tiden till att simma in på intressanta ställen vi lokaliserat på första dyket.

I mitten av oktober fick vi en bra utfärd i bra oktoberväder för dyk på Ostmark. Dyken blev genomförda med mål att film och dokumentera mer svåråtkomliga utrymmen inne i Ostmark. Att filma inne i vraket är en svår utmaning med silt som kan rörasupp vilket skapar nollsikt omgående. Med bra dyk och film i bagaget vände vi fören mot hamn och njöt av minnerna av dagen.