Antares byggdes från början för AG Bremen men övertogs av Kriegsmarine då andra världskriget startade.

I början på april 1940 befann sig Antares i Stettin där man lastade ombord kol, hästar, soldater, terrängvagnar, lastbilar, vapen, ammunition, motorcyklar och diverse förnödenheter som skulle till Norge. Liksom Amasis skulle man ta sig till Oslo i konvojen Seetransportstaffel 1.

Den 7 april 1940 lämnade man Stettin och begav sig norrut. För att undgå fientliga fartyg gick konvojen nära den svenska kusten. Den brittiska ubåten HMS Sunfish hade, efter att ha erhållit information om att tyska fartyg var på väg norrut, legat och väntat vid Måseskär och vid 1730-tiden den 10 april 1940 sänkte Sunfish Amasis med en torped och vid 20-tiden hörde man ombord Sunfish propellerslagen från Antares och strax därefter avfyrade ubåten två torpeder mot Antares varav en torped träffade i maskinrummet.

Fartyget började sjunka och de ombordvarande försökte sätta sig i livbåtarna men pga den panikartade situationen kantrade flera livbåtar och många hoppade överbord.

De tyska minsveparna M-1303 och M-1304 samt det svenska fartyget Skagerack, som befunnit sig i närheten, kom till undsättning och man plockade ombord överlevande samtidigt som tyskarna attackerade Sunfish med sjunkbomber.

Från Öckerö hade ortsbor sett då torpeden träffade sitt mål och den kraftiga kanonad som följde mot ubåten och hur Antares raskt sjönk.

Från Käringön gick liv-och lotsbåtarna ut för att rädda överlevande men pga eldgivningen, som pågick med oförminskad kraft fram till 21-tiden, vågade de inte gå så långt ut.

Från Lysekil hade man observerat en konvoj med 8-10 transportfartyg som raskt rörde sig norrut nära den svenska kusten tillsammans med jagare och flyg. Då Antares, vid 20-tiden, skickade ut nödsignal och meddelade att man blivit torpederad, gick räddningsbåtar ut även från Lysekil.

Vid 21-tiden upphörde eldgivningen och de undsättande båtarna tog sig ut till vrakplatsen där en mängd lik flöt i vattnet. Strålkastare från fartygen sökte under flera timmar men endast 34 personer kunde räddas och efter förhör med dessa framkom att ca 200 personer hade befunnit sig ombord då fartyget förliste.

Tyskland tackade Sverige för hjälpen med besättningarna från Amasis och Antares.